Postat i: Uncategorized
Okej, så ska vi bara konstatera att denna bloggen dog ut lite? Det var synd, för vi hade en good thing going enligt mig. Men men, det är dumt att gräma sig.
Jag kommer inte skriva mer här och jag tror faktiskt inte att Ville kommer göra det heller. Detta betyder inte att vi inte mötte några mer intressanta människor än David och Linus, det betyder inte heller att vår resa blev tråkig eller att de spännande upplevelserna tog slut. Absolut inte.
Det sista jag verkligen skrev om här var min och Villes resa nere vid Great Ocean Road, det andra jag skrev räknas knappt, det var bara en snabbspolning. Sedan Ville och jag åkte längs Great Ocean Road har vi färdats ungefär 450 mil i vår bil, flugit från Cairns till Sydney och från Sydney till Abu Dhabi. Det har hänt så många saker, det har funnits så många roliga ögonblick. Så många att jag har svårt att hålla reda på dem alla, så många att jag har svårt att välja ut vad jag ska skriva om. Därför skriver jag inte, inte nu.
Hur som helst. Vi körde 450 mil utan spolarvätska. Det tycker jag är ganska häftigt. Jag vet inte om min gamla körlärare Roger skulle vara lika imponerad som jag är.
Jag vet inte riktigt vad som har varit bäst under resan, det är svårt att säga. Visst, det var sjukt häftigt att sova under stjärnorna på en båt och det var fantastiskt att snorkla i Barriärrevet men det finns så många andra tillfällen under resan som varit lika härliga. Saker som man knappt tänker på eftersom att de är så vardagliga grejer. Till exempel när vi gjorde semlor, en underbar dag, eller alla de gånger vi grillat på Shelly Beach, eller de där sena nätterna när vår franska rumskompis Charles kom hem från jobbet med pizza och en flaska vin. Jag har haft en fantastisk resa och jag kan verkligen inte plocka ut något speciellt minne, och jag kan inte heller plocka ut fler intressanta människor. För alla människor jag och vi har mött har varit intressanta. Jag varken kan eller orkar intervjua alla. I stället vill jag bara tacka alla underbara människor som gjort denna resan speciell.
Tack David, Linda, Lisa, Johanna, Linus, Stacy, Rachel, Siobhan, Laura, Charles, Ida, Erika, Carl, Martina, Anton, Marcus, Robert, Anna, Pontus, Amanda, Alex, Nathalie, Therese, Lina, Margot, alla ni människor som jag inte kommer i håg namnen på, Stefan, Pontus, Frej, Max, Martin, Marcus. Och Ville, tack härliga Ville.
Innan jag åkte sa jag att jag var väldigt glad att jag skulle göra denna resan med Ville, och nu så här mot resans slut är jag fortfarande lika glad för det.
Och just det, innan jag låter denna bloggen vila i frid, läs Pontus och Amandas rapport från down under, deras liv är spännande!
Postat i: Uncategorized
Linus Johansson är en dryg men helt underbar skåning som vi lärde känna under vår första vecka i Australien. Faktiskt redan under vår första dag. På nyårsafton, vid Cremorne Point, i kön till en offentlig toalett bondade Linus och jag över The Office, öl, tjejers oförmåga att göra nummer två (som Linus säger; tjejer bajsar inte och om de gör det så luktar det vanilj) och skillnaden på mäns och kvinnors toavanor.
Tillsammans med Ville och Dave gjorde vi Manlys gator farliga ända fram tills Linus lämnade oss i början av Februari för att resa till Nya Zeeland. Det blev ett glatt återseende i Melbourne och efter Ville och jag gjort Great Ocean Road plockade vi upp Linus och tillsammans reste vi upp tillbaka till Sydney. Linus har alltså kommit både mig och Ville närmre än många andra. De människor jag delat två kvadratmeter och tre filtar med är ganska lätträknade. Denna intervjun gjordes över en social femliters-box med vin i vår campervan någonstans söder om Sydney. Där satt vi, tre grabbar, ett antal värmeljus, chips och vin och pratade om livet. Manlig kärlek på högsta nivå.
Du röker ganska friskt, hur många cigaretter röker du om dagen?
Går upp och ner, snittar 11.7, eller nej skriv 13.4 cigg om dagen.
Har du tränat på att röka? Du gör det jävligt snyggt!
Absolut inte. Den här bilden var ju till och med ful. Jag känner att min underläpp inte gör mig rättvisa. Ta bort den!
Vad är ditt bästa minne från din resa?
Manly var sjukt kul, men en väldigt cool upplevelse var att resa själv och det gjorde jag under 25 dagar i Nya Zeeland. Nya Zeeland is the shit!
Din rappa käft har ju en förmåga att sätta dig i ganska lustiga situationer. Vad är det värsta du har sagt till någon?
Bra fråga..
Har du varit riktigt jävlig här nere någon gång?
Till en tjej som heter Jenny sa jag en sak på en bra fylla, eller det var ju en rätt dålig fylla. Jag spydde ut ur en taxi mitt på George Street. Efter det sa jag en hemsk sak till henne som jag inte vill säga. Jag vill faktiskt inte gå in på detaljer.
Vad sa du?
“Du har fina bröst, ful röv och du går som en gammal kärring.”
Vad hände då?
Det var lugnt, hon skrattade och det uppskattade jag. Jag kände mig lite dum efteråt.
Pinsam tystnad?
Nej, absolut inte. Jag fick två liknande kommentarer av henne, hon sa bland annat att hon tyckte att det var kul för mig att jag kunde umgås med snygga tjejer. Alltså att jag, trots mitt utseende, fick träffa sådana snygga tjejer som jag faktiskt gör. Svin.
Vilket ord har definierat din resa?
Jag vill inte säga klockrent, för det ordet hatar jag. Okej, här har vi det: “Fair enough”.
Men Linus, det är ju två ord?
Jaja, men kom på något bättre själv då!
Fair enough, vi lämnar det. Har bara en sista fråga, vad tycker du om Australiens huvudstad, Canberra?
Som jag en gång sa till dig Jon, det är helvetet på jorden, och nu har vi varit där ihop och du delar väl ändå min uppfattning?
Ja, man ska vara glad om man inte åker till Canberra!
Precis. Skulle faktiskt hellre åka till Varberg. Tror förresten att jag ska åka till Varberg, det kan ju inte vara värre än Cannieberry.
Och vi välkomnar Linus till Varberg med öppna armar – vi ska allt visa honom att vår vackra stad slår Canberra med hästlängder – och önskar honom en fortsatt trevlig resa.
Till alla er tjejer som undrar, Linus är singel oavsett vad jag tidigare skrivit på denna blogg.
